Göteborg är Sveriges näst största tätort, efter Stockholm, och Nordens femte största med omkring 550 000 invånare i tätorten och 990 000 invånare (2016) i Storgöteborg. Samhället ligger på västkusten vid Göta älvs mynning. Staden Göteborg anlades på initiativ av kung Gustav II Adolf och fick sina stadsprivilegier 1621. Med anledning av sin stadsplanering, kallades Göteborg av holländarna under många år för Nya Amsterdam.[4] På 1800-talet industrialiserades Göteborg till stor del av inflyttade britter och under denna tid fick Göteborg smeknamnet "Lilla London", vilket staden kallas än idag.
Göteborgs bebyggelse har vuxit ihop med omgivande förorter och bildar enligt Statistiska centralbyråns definition tätorten Göteborg. Tätorten ligger till största delen i Göteborgs kommun men även centralorterna i Mölndals och Partille kommun ingår. Göteborgs kommun är efterföljaren till den gamla administrativa staden Göteborg och omfattar även områden utanför tätorten. Stadens areal är 721,64 kvadratkilometer, varav 271,41 kvadratkilometer är vatten.[5] Göteborgs geografiska centrum ligger i terrängen, cirka 700 meter nordväst om Brunnsbotorget på Hisingen (57°44’N, 11°85’Ö).[6] Staden har cirka 50 000 träd och grönytan per göteborgare är 175 kvadratmeter. Cykelbanornas sammanlagda längd är 460 kilometer.[7]
Några av Skandinaviens större industrikoncerner som AB Volvo, SKF och andra välkända teknikföretag som Esab och Hasselblad AB har sitt ursprung och sina huvudkontor i Göteborg. En stor del av den svenska exporten och importen sker via Göteborgs hamn som är Nordens största. Göteborg är residensstad för Västra Götalands län, centralort för Göteborgs kommun och stiftsstad i Göteborgs stift. Göteborg betecknas som en världsstad av Globalization and World Cities Research Network, med rankingen Gamma−.[8]
Det har bott människor i flera tusen år på den plats där Göteborg nu ligger. Under stenåldern fanns redan en bosättning vid Göta älvs utlopp, vid nuvarande Sandarna. Exempelvis finns det elva hällristningslokaler i Göteborg.[9]
Från 1200-talets första hälft var den södra stranden av Göta älvs mynningsområde svenskt, medan Halland längre söderut var danskt och Bohuslän i norr var norskt, vilket skapade en korridor på cirka 15 kilometer ut mot havet. Via hamnar i Göta älv hade Sverige en användbar direktkontakt med havet i väster, främst genom Lödöse fem mil uppströms vid Ljudaåns mynning. På 1300-talet byggdes fästningen Älvsborg vid mynningen för att befästa Sveriges anspråk.
År 1473 beslöt det svenska riksrådet att anlägga Götaholm på Säveholmen, där Säveån mynnar i Göta älv. Platsen visade sig dock vara olämplig, så därför ändrades läget till området vid det nuvarande Gamlestaden. Där byggdes staden Nya Lödöse en halvmil från havet, som en mer havsnära ersättare till Lödöse. Namnet Götaholm ersattes först efter hårda påtryckningar från Lödöses handelsmän, som ville behålla det redan etablerade namnet.[10] Redan 1493 omtalades Nya Lödöse som den fjärde köpstaden i riket.[11] En tredje kortvarig föregångare till staden Göteborg var Älvsborgs stad.
Platsen för det nuvarande Göteborgs grundläggning, historiskt kallad "Gullbergs ängar" efter klippan Gullberg, figurerar när Birger jarl här slog läger med sin armé, då han år 1253 kom dit för att bland annat underhandla med konung Håkon Håkonsson av Norge om ett gemensamt krig mot Danmark. Då Gustav Vasa i början på 1540-talet försökte få invånarna i Nylöse att flytta till Älvsborg, bad de att istället få flytta till Gullberg.
Den 17 augusti 1572 gav kung Johan III sin byggmästare Ludvig von Hoffwen i uppdrag att genast göra utkast till en plan ("skamplun") för en fyrkantig, befäst stad vid Gullberg, som skulle göras ungefär så stor som Kalmar. På våren 1573 gav kungen befallning, att stadsbyggandet skulle sättas i verket, men inget tycks ha blivit påbörjat. Detta kan ha berott på att han inte uttryckligen förbjudit bosättningarna på Älvsborgs och Nylöse gamla stadsgrunder. Även villkoret för den nya stadens privilegier, att den endast fick bebyggas med stenhus, har troligen verkat avskräckande, eftersom det fanns så få svenskar som kunde mura. Ytterligare en bidragande orsak till att uppförandet av staden inte kom igång, var att Charles de Mornay, ståthållare på Älvsborg, ertappades som delaktig i en sammansvärjning mot Johan III. Mornay avsattes från sitt ståthållarskap och blev avrättad i Stockholm 1 september 1574. Därmed blev det ingen stad med namnet "Gullberg" (eller "Gullborg"?). Däremot sägs i Gustav II Adolfs brev till ståthållaren Nils Stienskiöld den 19 juli 1619 angående planerna för det nya Göteborg, att staden skall "...funderas wedh Utrella på Gullbergs äng." Alltså vid Otterhällan på Gullbergs äng, som då först ansågs sträcka sig ända fram till berget Otterhällan.
Den första staden vid Göta älvs mynning som officiellt fick namnet Göteborg anlades av Karl IX på Hisingen mitt emot gamla Älvsborg. Tillfälliga privilegier utfärdades 1603 och regelrätta privilegier undertecknades 1607. Staden brändes dock så effektivt av danskarna 1611, att man först under 1900-talet funnit byggnadsrester. Se Karl IX:s Göteborg Den nuvarande staden Göteborg, skulle redan från början anses vara en fortsättning på det Hisingska Göteborg. I Privilegiebrevets (i 37 punkter, skrivet på både svenska och tyska) inledning, heter det "At efter det Wår Herr --- Fader Carolus IX --- före satt sig att fundera och uppbygga en Ny Stad --- den samma Götheborg kallad, --- Altså hafwe Wi --- warit allena derpå betänkt, huru Wi --- måtte åter samma Stad å nyo upbygga, och därstädes til en Köp-, Sjö- och Handels-Stad förfärdiga låta".[14]
I början av 1600-talet ökade intresset från Sverige att etablera en välbefäst stad nära Göta älvs mynning, vilket ledde till att staden Göteborg grundades år 1621 efter några års byggande på uppdrag av stadens grundare Gustav II Adolf. Kunskap om byggteknik hämtades från Nederländerna och holländare utgjorde majoriteten av Göteborgs befolkning, med stor erfarenhet av projektering av sankmark. Man fick senare tvångsflytta in svenskar i staden. Se Göteborgs befästningar och Göteborgs kanaler. Då Göteborg grundlades 1621 tillhörde staden Älvsborgs län, och först 1680 bildades Göteborgs och Bohus län.[15] I mitten av 1600-talet revs Älvsborgs fästning och man byggde Nya Älvsborg i hamninloppet, som ett led i försvaret av staden.
År 1746 besökte Carl von Linné Göteborg under sin Västgötaresa, som företogs på uppdrag av Rikets ständer, och han beskrev då sitt möte med staden:
Namnet Göteborg började användas för staden i början av 1600-talet. Alternativa stavningar har bland annat varit Giötheborg 1605, Göteborgh och Gothenburg 1607 och Gamble Gotenborg 1619. I utländska sammanhang och speciellt då i engelska språket används idag namnet Gothenburg, vilket gör Göteborg unikt och är den enda staden i Sverige som därmed även har ett vedertaget engelskt namn. Själva namnet kommer ursprungligen av att Göteborg var en befäst stad vid Göta älv. I stadens privilegiebrev, första paragrafen och första meningen, står det: För det första, skal denne Stad, heta och kallas Götheborgh,---[18]
På 1600-talet kallade holländarna under en period Göteborg för Nya Amsterdam på grund av stadsplaneringen. Göteborg kallas ibland fortfarande för "Lilla London" vilket härstammar från 1800-talet då Göteborg industrialiserades med hjälp av, bland andra, inflyttade britter som dessutom deltagit i stadens uppbyggnad från första början.[19]
Även uttrycket "Sveriges framsida" förknippas med Västkusten och Göteborg[20]. Anledningen är det geografiska läget, som medger direktförbindelser till de internationella sjöfartslederna via hamnen. Skälet till detta var att fram till mitten av 1960-talet arbetade styckegodssjöfarten ungefär på samma sätt. Då containerhanteringen upptäcktes, kunde den klara av ett vanligt fartygs veckoarbete på en och samma dag. Detta innebar att antalet anlöpshamnar skars ner drastiskt. Därefter kunde godset lastas med lastbil och tåg från hela Sverige till Göteborg, vilket hårdast drabbade östersjöhamnarna dit oceanbåtarna ej längre behövde gå.[21]
Göteborg ligger vid Sveriges västkust, belägen på båda sidorna om Göta älvs mynning i Kattegatt, varifrån bebyggelsen sprider sig längs dalarna inåt landet. Stadens geografiska centrum är beläget i terrängen 700 meter nordväst om Brunnsbotorget på Hisingen, 57°44'N, 11°58'Ö och dess största längd är 47 kilometer, räknat mellan kommungränsen NO Mollsjön i Vättlefjäll till Yttre Tistlarna.[32]
Göteborg norr och nordväst om Göta älv ligger på Hisingen, vilken är Sveriges fjärde största ö. Större delen av Hisingen ligger i landskapet Bohuslän medan övriga Göteborg, inklusive en mindre del av Hisingen, ligger i Västergötland. Utanför Göteborg i Kattegatt ligger skärgården med ett stort antal småöar, där den södra delen ingår i Göteborgs kommun medan den norra skärgården utgör Öckerö kommun.
Göteborgs utbredning kan definieras på flera sätt; en definition anger att större delen av Göteborgs kommun ingår i tätorten Göteborg. Tätorten enligt SCB:s definition omfattar även centralorterna i Mölndals kommun och Partille kommun. Inom Göteborgs kommun finns flera småorter och tätorter som inte ingår i tätorten Göteborg, framför allt i de nordöstra delarna av kommunen och på Hisingen.
I västra Göteborg omfattar tätorten hela området från centrala Göteborg ut till kusten och längs hela kusten ner till Skintebo i Askim. Närmaste tätort är Billdal några hundra meter söderut. Gränsen för tätorten i öster följer längs Delsjöområdets naturreservat in i Partille kommun. I de nordöstra delarna av Göteborgs kommun går tätorten upp till Bergsjön och Angered. De yttersta områdena är Gunnilse by, Rannebergen och Lövgärdet. Närmaste tätort i öster är Angereds kyrkby och i norr Surte.
Större delen av Hisingens befolkning bor i Göteborgs tätort. Längs Göta älv sträcker sig tätorten upp till Ingebäck i Hisings Kärra, närmaste tätort är Mysterna någon kilometer norrut. På centrala Hisingen går tätorten upp till Tuve och Volvos Tuvefabrik. Närmaste tätorter är Säve tre kilometer norrut och Nolvik två kilometer västerut. På västra Hisingen inkluderas Volvos Torslandafabrik inklusive bilprovningsbanan och några hus runt den, strax norr om den ligger tätorten Kvisljungeby, strax västerut börjar tätorten Torslanda som inkluderar Lilleby.
Söderut från centrala Göteborg fortsätter tätorten ner och omfattar hela det sammanhängande tätortsområdet runt centrala Mölndal. I söder ingår Balltorp och Rävekärr. Närmaste tätort söderut är Kållered. I östra Mölndal sträcker sig tätorten fram till Kikås söder om Stensjön och fram till Helenedal vid Rådasjön. I Helenedal ligger några hus i Härryda kommun. Närmaste tätort i öster är Mölnlycke. I församlingshänseende innebär det att nästan hela Fässbergs och Stensjöns församlingar ingår i Göteborgs tätort, men inte Kållereds församling.
I Partille kommun ingår centralorten Partille och Sävedalen. Söder om Partille centrum når tätorten fram till Furulund, närmaste tätort söderut är Öjersjö. Österut når tätorten fram till Uddared och Brodalen. Närmaste tätorter österut är Jonsered och Kåhög.
Stora delar av Göteborg utgörs av grönområden. Parker som är välbesökta av göteborgarna är Hagaparken, Kungsparken och Trädgårdsföreningen. Göteborgs botaniska trädgård eller Botaniska som parken brukar kallas ligger i stadsdelen Änggården och invigdes i samband med jubileumsutställningen 1923. Parken är idag en av de största botaniska trädgårdarna i världen och ytan omfattar 175 hektar. Då ingår också delar av Änggårdsbergens naturreservat,[37] där trädgården bland annat har sitt arboretum som är en vetenskapligt ordnad beståndsplantering av träd. Den egentliga trädgården är 40 hektar stor, varav ungefär halva ytan upptas av sammanhängande planteringar.
Slottsskogen är en 137 hektar stor park och stadsdel strax sydväst om Göteborgs centrum. Parken har fått sitt namn eftersom den anlades i en skog som under flera hundra år hörde till Älvsborgs slott som låg ett par kilometer bort vid Göta älv.